Förutsättningarna för att djupfrysta människor ska dyka upp här i norra Europa är inte så stora. Däremot finns här ett flertal välbevarade människokroppar från både vår förhistoria och senare tid.

Från bronsåldern, tiden före 1000 f Kr, har man t ex några märkliga fynd i Danmark. I gravhögar på Jylland har påträffats hövdingefamiljer liggande i uthuggna ekkistor. Av de döda har bevarats kläder, skelett och hår. Här ligger t ex en ung kvinna med sin avancerat formade frisyr alltjämt intakt. Här finns kvinnan med den kort﷓korta kjolen fortfarande synlig. Dessa bronsålderslik kan beskådas på Nationalmuseet i Köpenhamn.

Från medeltid och senare tid känner vi flera människolämningar, mer eller mindre väl bevarade. I Sverige är Bockstensmannen på Varbergs museum en välkänd individ från vår medeltid. I Faarvejle kyrka på Själland ligger mumien efter earlen av Bothwell, den skotska drottningen Maria Stuarts man, och i den s k Blykällaren i Bremens domkyrka finns en hel hop 1400﷓talsmumier.

De kanske mest makabra fynden är dock de s k mossliken från järnåldern, tiden runt Kristi födelse. I det stora museet Moesgaard söder om Aarhus i Jylland ligger Grauballemannen. Han har blivit dödad och påträffades i en mosse.

Vid Schloss Gottorp nära Slesvig i norra Tyskland finns ett helt rum med järnålderslik. Alla besökare blir märkligt tysta när de stiger in i detta de dödas vilorum. Här ligger bl a flickan som offrats med bindel för ögonen. Man glömmer henne aldrig.

Det är mossarnas bevarande syror som i sin helhet konserverat kropparna; man kan t o m få reda på vad den sista måltiden bestått av.

På Silkeborgs museum i Mittjylland ligger det kanske mest kända av mossliken, Tollundmannen. När kroppen påträffades 1950 vid torvtäkt trodde man att det var frågan om ett modernt mord. Polis tillkallades men snart blev det hela ett fall för arkeologerna. Förvisso hade mannen dödats, snaran om halsen talade sitt tydliga språk, men dådet hade ägt rum redan runt 200 f Kr.

Tollundmannen blev 30–40 år. Hans hår är kortklippt och rödfärgat; färgen är en missfärgning av mossvattnet. Ett röntgenfoto av kroppen direkt efter upptagningen ur mossen visar att alla inre organ var bevarade. Magsäckens och tarmarnas innehåll avslöjar att den sista måltiden, intagen 12–24 timmar före döden, bestod av gröt eller välling. Sår på de välbevarade fötternas fotsulor visade att mannen brukade gå barfota.

Även om kroppen var närmast intakt när den togs upp är numera endast huvudet möjligt att visa. Man hade nämligen svårt att fullfölja den naturliga konservering som pågått kontinuerligt i mossen.
Men huvudet finns där! Med slutna ögon, med skäggstubben bevarad in i minsta detalj, och med en frid över ansiktsdragen; ja, så sover mannen sin eviga sömn. Det hela är overkligt; mänskligt och omänskligt på samma gång.