Christina och Carl Piper – en biografi
Svante Norrhem
HISTORISKA MEDIA
l Carl och Christina Piper var i början av 1700-talet ett av Sveriges mäktigaste par. Som en av Karl XI:s och Karl XII:s närmaste rådgivare hade Carl Piper genom en kometkarriär skaffat sig en oerhört inflytelserik och politiskt viktig roll vid maktens sida. Han var kungligt råd och som fältkanslichef under Karl XII:s fälttåg i praktiken rikets mobile statsminister från krigsutbrottet 1700 till Poltava 1709, då han togs tillfånga. Genom hans händer strömmade under denna period alla storpolitikens avgörande dokument, hos honom fick främmande sändebud och diplomater sina audienser och efter hans gottfinnande ändades eller räddades många karriärer.

Christina piper, som var betydligt yngre än sin make, kom att spela en viktig roll vid sidan av sin man. Under parets storhetstid agerade hon mellanhand för de som av olika skäl försökte påkalla Carls uppmärksamhet. Under sin makes frånvaro var det också hon som i praktiken skötte parets omfattande ekonomiska affärer. Som politiska uppkomlingar ådrog sig paret inte överraskande omvärldens ogillande och avund. Båda makarna kom under sina liv att ständigt ifrågasättas och kritiseras, särskilt av den äldre adelns statusmedvetna medlemmar, för vilka kungamaktens favoriserade nyädlingar utgjorde ett för deras världsbild stötande inslag. När Carl Piper avled i ensamhet och fattigdom som rysk fånge 1716 ansåg många av hans motståndare att Gud utmätt en ”rättvis hämnd” över den piperska familjen.
Svante Norrhem, professor i historia och verksam vid Umeå universitet, har lyckats författa en spännande och lärd levnadsteckning över två personligheter i brytningsskedet mellan stormakts- och frihetstid. Utan att någonsin falla in i den politiska biografins träiga form – ett öde som annars lätt drabbar statsmannabiografier – tecknar Norrhem en fascinerande skildring av samhällets, kulturens och livets förutsättningar i en av svensk historias mest turbulenta skeden. Allt ifrån fältslag och förlossningar till begravningsceremonier och bankettmiddagar får sin sakliga genomgång. På ett föredömligt sätt undervisas läsaren även om tidens syn på äktenskap och barnuppfostran samt hur periodens tanke- och idévärld färgade människornas agerande i olika livssituationer.

Bokens främsta partier rör Christinas liv under Carls fångenskap och hennes liv som änka efter hans död. Härvorna av egendomsaffärer, rättstvister och äktenskapshandel som kom att uppta större delen av hennes tid beskrivs i detalj och för tanken till den amerikanska TV-serien ”Dallas” i svensk 1700-talsmiljö. Ibland blir beskrivningarna av möblemang och slottsinteriörer något långrandiga men de var å andra sidan en viktig del av det statusmässiga levernet i Christinas överklassliv.
Boken bygger på ett omfattande arbete med förstahandskällor ur diverse arkiv och har försetts med en gedigen notapparat som ger berättelsen en akademisk tyngd utan att på något sätt påverka läsupplevelsen. I vissa fall önskar man att författaren skulle ha vågat sig på ett mer självständigt förhållningssätt till den tidigare historieskrivningen, som i beskrivningarna av Carl Pipers politiska verksamhet. Å andra sidan misstar sig Norrhem när han lite för fritt jämställer Carl med Georg Heinrich von Görtz, Karl XII:s holsteinske hantlangare, som avrättades efter kungens död 1718. Att Carl, som antyds, skulle ha kunnat dela Görtz öde är knappast sannolikt eftersom Carl, till skillnad från Görtz, var svenskfödd och hade en officiell ställning i riket.
Oskar Sjöström
Historiker och författare